lördagen den 21:e januari 2012

Jag ser.

Hurra. Vilken lycka det var att få hämta mina glasögon. Jag kan återigen se detaljer. Behöver dessutom inte gå runt på mitt jobb och kisa. Kanske är det nu jag lär mig ansikten och namn?


På lunchen igår gick jag förbi en kollega jag faktiskt kände igen och kan namnet på. Hurra tänkte jag. Hälsar ivrigt genom att gå upp i falsett och överrösta alla i matsalen. Alltså. Den tystnaden. Det enda som var lysande med denna händelse var mina kinder.


Published with Blogger-droid v2.0.3

10 lysande kommentarer:

Jess sa...

Du är väldigt fin i dem! Strunt i det, du var glad och du hälsade! Inget fel med det inte!

stort och smått sa...

I know the feeling! Både att se detaljer igen och den där tystnaden. :)

Gun sa...

Äsch då, du är säkert jättefin i dina lysande kinder. :) Härligt att kunna se igen, det skulle jag också behöva. :)

Shamrock sa...

snygga glasögon. Tänk istället att du förgyllde de andras lunch

Melinda sa...

Hahaha.. Underbart att göra bort sig!! Fin var du i dina glasögon! Stor kram

Anna sa...

Du är jätte fin i dina nya glasögon.
Och händelsen i matsalen var ändå lite gullig tycker jag. :)
Kram

Malla sa...

haha ;)
jättefina!

Fru Venus sa...

*fniss*

Maria på tid och rum i Årsta sa...

Fint och fina! :)

Sus sa...

Du är ju sanslöst fin!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Min bilder
Vill bli bättre på att se vardagens snapshots. Detaljerna. Stunderna som gör helheten så mycket mer intressant. Små fina lysande ögonblick.